I torsdags jobbade jag sent, skulle stänga 18.30 och Åke hade lovat att jobba på kvällen så han var och lämnade barnen hos mig på eftermiddagen så att de kunde hjälpa mig att stänga.

En av mina jobbarkompisar hade sitt barn med oxå, och hon är ett år äldre än Embla, så de hade roligt ihop!

Alla mina kollegor var samlade på jobbet oxå, de hade ett möte till klockan 18. barnen lekte och hade skoj och jag höll just på att torka bordet efter att vi ätit lite kvällsmackor. Då händer det som man inte vill ska hända... kl är ca 17.50 Loke halkade och slog i ögonlocket på en av våra låga "bok"hyllor. blodet rann, Loke skrek som en stucken gris och jag tog ett papper och fuktade med kallt vatten för att kyla lite. Bar Loke in till mina kollegor och ursäktade att jag störde och frågade om nån kunde titta på det. Det är ett jack som är 1,5 cm ¨långt på vänster ögonlock och det glipade rejält. Åk in med det blev rådet. Det är inte säkert att de syr men tejpar nog iaf. En annan kollega kom och tittade och sa att hon kunde tejpa det och åkte och hämtade tejp. under tiden hade en annan kollega letat fram nummer och försökte ringa sjukvårdsupplysningen och jouröppet i skene. I skene svarade de och sa att vi kunde komma in de hade öppet till 21.

Den tid som gick här var kanske 20-25 min och alla mina kollegor var underbara. Nån tog hand om de barn som var kvar, nån tog Tuva och de sa direkt att de tar hand om Embla och Tuva medan jag åker. (men Embla var inte direkt med på det kan jag säga. tårarna kom direkt och -Jag vill vara med dig mamma.) Jag bara var där mitt i allt och tröstade Loke och grät en skvätt, hade jag vart ensam hade jag förmodligen tagit det ganska lugnt, själv ringt efter en stund när Loke lugnat sig, men nu var det så många hjälpande händer så jag bara var. När jag sa till Loke att vi skulle till doktorn skrek han ännu mer, - jag vill inte till doktorn, de är hemska! var hans kommentar. Men vi tog det lugnt, packade ut oss i bilen och jobbarkompisen som oxå hade barn med sig följde med till sjukhuset. Under bilfärden hann loke lugna ner sig och vi pratade om andra saker. Väl framme var klockan nog ganska exakt 18.30 och där var inte en människa så vi kom in direkt. Embla och tuva var i väntrummet med Anna (jobbarkompisen) och hennes dotter och Loke o jag satt på en brits i ett mottagningsrum. han var så duktig, inte ett jämrande. Sköterskan tvättade såret och läkaren kom in och tittade och sa att det räcker med tejp, man kan sy för då vet man att stygnen sitter där och det inte går upp, men det är en procedur i sig med bedövning etc så det är lika bra att tejpa bara, för Lokes skull. Så tre små tejpbitar sitter nu på ögonlocket och han fick massa beröm av sköterskan och fick välja nåt i deras "pryllåda" Det blev en tatuering och det var det viktigaste att prata om sedan närhan ringde till Åke och berättade vad som hänt...  Skönt att det gick så bra som det gjorde, kunde ju vart värre...

detta är vad som syns, inte mycket...

nån som vet hur länge tejpen ska sitta kvar? Det glömde jag nämligen fråga...

loke har inte haft ont av det sen heller, vilket är skönt.

Nu ska vi ha en lugn söndag tillsammans, ja och barna!

 

Camilla

1 november 2009 19:42

Hej! stackars Loke! Inte kul att slå sig så och inte kul för dig heller. Tur att det gick bra till slut!

 

mormor

2 november 2009 12:12

Inte roligt, men tur i oturen, skönt att ha bra arbetskamrater, Hur går det med snuvan o hostan?

 

ulho

3 november 2009 12:22

Stackars er va de kan bära till . Har vart i liknande situationer ett antal gånger ..... Låt tejpen sitt tills de e läkt .. Kramar

 

farmor

3 november 2009 18:17

Ursäkta, inte mormor, farmor var det. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Damma av bloggen och börja skriva igen?    Kanske...    Senaste tiden har jag iaf varit inne på min blogg och levt mig tillbaka i tiden.. Eller ja, läst mina gamla inlägg och tittat på alla bilder på mina underbara barn när de var yngre! Myck...

i mitt liv!   Jag håller på att flytta ut på landet, till min älskade man, jag har verkligen hittat mitt smultronställe där jag trivs så bra. vi har skaffat oss en liten hund, Uno. Jag var lite tveksam till en början, hade ju ingen aning om vad d...

Idag är jag stolt över mig själv! Dels för att jag faktiskt tog studieledigt från jobbet idag för att över huvudtaget känna att jag hade möjligheten att färdigställa min inlämning som ska in senast på söndag, dels för att jag klarat av att färdigstäl...

Efter en fantastisk skön fördelsedag, som jag var ledig på och ett trevligt och lyckat kalas med glada gäster så var det dags för koutsläpp igår förmiddag. Det var en trevlig tillställning med mycket folk och kossor som skuttade och stångades och ver...

tror jag bestämt att jag utlovat, här kommer de!   Underbara underbara Embla! Vi hade fler soliga härliga dagar, men även snö och snö och dimma och lite blåst...     Brorsan på sin bräda!   Och Loke på sin bräda!   Embla åkte oxå b...